Importerar du mer än ett ton kemikalie per år bär du tillverkarens ansvar
REACH likställer importören med tillverkaren över ett ton per år. Många upptäcker det först när ett brev från myndigheten kommer.
Importören står i tillverkarens ställe
REACH-förordningen 1907/2006 lägger registreringsplikt på den som tillverkar eller importerar ett ämne i minst ett ton per år. För ett ämne som förs in i EU är det importören som är registrant.
Det spelar ingen roll att någon annan tillverkade ämnet utanför EU. När ämnet passerar gränsen tar importören över det ansvar som en tillverkare inom EU skulle ha haft.
Gränsen på ett ton räknas per juridisk person och per år, och den gäller ämnet, oavsett om du importerar det rent eller som del av en blandning.
Vad många missar
De flesta tänker på sig själva som köpare, inte som importör. Men om din leverantör sitter utanför EU och du är den som står som mottagare vid införseln, är det du som importerar i REACH mening.
Det gäller även om du köper via en webbplats, även om volymerna kommer i många små sändningar, och även om ämnet ingår i en färdig blandning du tänker sälja vidare.
Ett ämne som du köpt av en svensk grossist i flera år kan plötsligt bli ditt ansvar, om grossisten byter till en leverantör utanför EU och du inte märker det.
Ett typfall
Ta ett bolag som tillverkar färg och köper ett lösningsmedel av en nordisk distributör. Distributören läggs ned. Inköpsavdelningen hittar en billigare källa i ett land utanför EU och börjar importera direkt.
Volymen är omkring tre ton om året. Ingen på bolaget tänker på att rollen har ändrats. Två år senare får bolaget en fråga från en myndighet om registreringen av ämnet. Nu ska bolaget antingen registrera i efterhand, med allt vad det innebär av data och kostnad, eller sluta importera och hitta en EU-baserad källa snabbt.
Exemplet är sammansatt. Det som återkommer är att bytet av leverantör skedde av inköpsskäl och att ingen kopplade det till ett regelansvar.
Vad ansvaret innebär
En registrant ska lämna in ett registreringsunderlag till den europeiska kemikaliemyndigheten innan ämnet släpps ut på marknaden. Underlaget beskriver ämnets egenskaper och hur riskerna hanteras vid den användning som är aktuell.
Att ta fram underlaget kräver data. En del data får du dela med andra som registrerat samma ämne, mot att du är med och betalar. Den processen tar tid och kostar pengar.
Utan registrering får ämnet inte tillverkas eller importeras över ett ton. Regeln uttrycks som ingen data, ingen marknad.
Vad det kostar att upptäcka det sent
Om du får veta att du är registreringsskyldig genom ett brev från en myndighet är du redan i en svår position. Ämnet du redan importerat kan behöva stoppas tills registreringen är på plats.
Att ta fram ett registreringsunderlag under tidspress är dyrare än att göra det planerat. Du får sämre förhandlingsläge när du köper in dig i data, eftersom motparten vet att du har bråttom.
Varje månad du fortsätter importera utan att ha klargjort din roll är en månad då en volym byggs upp som kan behöva förklaras i efterhand.
Det som gör det svårt att hålla koll
Din registreringsplikt beror på var dina leverantörer sitter och hur mycket av varje ämne du för in. Båda sakerna ändras över tid, oftast utan att någon säger till dig.
Att en gång kartlägga inköpen är fullt möjligt. Det svåra är att uppdatera kartan varje gång inköp byter leverantör eller volymerna ändras. Den uppgiften har ingen deadline och blir därför sällan gjord, förrän ett brev tvingar fram den.
Ett enkelt sätt att fånga det är att göra leverantörens hemvist till en fast fråga vid varje nytt inköpsavtal. Om svaret är ett land utanför EU går ärendet vidare till den som håller i regelfrågorna innan första leveransen tas emot. Det kostar några minuter per avtal och det flyttar upptäckten från myndighetens brev till ditt eget bord.
Räkna på din import den här veckan
Ta fram inköpsstatistiken för de senaste tolv månaderna. Lista varje kemiskt ämne du köpt, som råvara eller i en blandning, och den totala mängden av ämnet.
Markera varje rad där leverantören är etablerad utanför EU, eller där du är osäker på var ämnet faktiskt tillverkas och förs in. För varje sådan rad, kontrollera om mängden av ämnet överstiger ett ton.
Varje rad som passerar ett ton och kommer in i EU genom dig är en möjlig registreringsplikt. Är antalet sådana rader fler än noll behöver du reda ut din roll för de ämnena innan någon annan gör det åt dig.
Exemplen i artikeln är anonymiserade typfall. Läs mer om hur exemplen hanteras.